Livet som Jerry Andersson!

Nu kommer det ett lite djupare inlägg så var berädda på att läsa väl...

Saknaden, den oändliga saknaden, saknaden från allt, saknaden till allt... Det jag känner just nu är saknad, och det är hemskt för det finns inget som kan fylla det tomrummet... Jag saknar att skratta och ha kul med mina vänner, jag saknar att ha min flickvän nära, jag saknar att få känna mej älskad... Visst jag blir älskad varje dag av min föreldrar och syskon men den kärleken värde sätter man tyvärr inte lika mycket som andras kärlek till en... Nu är det all slags kärlek jag pratar om inte bara den kärleken mellan två personer utan kärleken mellan vänner och bekanta... Kärleken och glädjen man får och ger när man träffas någon man gillar! Men tillbax till kärleken från familjen... Man älskar alltid sin familj vad som än händer och sker, men den kärleken tar man förgivet... Det ska alltid finnas där och det gör det... Iallafall i mitt fal... Och det är jag lycklig över men som jag nämde så tar man den kärleken för given och på så sätt värde sätter och känner man den inte på samma sätt! Jag vet att det låter konstigt men så känner jag! Men så samtidigt känner jag mej väldigt elak och dum som känner så! Man ska inte ta kärlek för givet! Den kan försvinna vilken sekund som helst! Men när man är uppväxt i ett sånt hem där kärleken mellan varandra alltid finns men kanske inte syns så är det svårt att värde sätta den... Och den kärleken för mej har fått tagit smällen att inte synsas och få samma uppmärksamhet av mej som alla andras... Så det är därför kära föreldrar jag är som jag är.. otacksam och ego osv... Jag vet inte... Är bara så osäker i mej själv så den osäkerheten går ut över er som skit ist! Det är mer ofta ni får skit av mej än kärlek och ja jah vet att det är fel men jag kan inte/vågar inte visa min kärlek och svagheter för er... Det är därför ni får all skit! Och jag är verkligen ledsen för det! Jag vill kunna men jag kan inte! Jag hoppas ni läser detta och förstår er lite bättre på mej! Jag älskar er, hela min familj så klart! Jag älskar er alla fyra! Jag hoppas ni fattar det! <3

Nu känner jag ur tårarna börjar trycka på... Men till nästa punkt...

Saknaden av den man älskar! Saknaden av den kärleken man delar! Som ni antagligen inte vet är att jag och min flickvän bor ca 10 mil från varandra... Och ja det är jobbigt för oss! Eller jaa för mej iaf! Eller jaa för oss båda! Det tar 40 min att åka tåg till henne men det gör man inte på en vardag... vet inte varför men så är det...
Saknaden jag känner för dej just nu är så sjuk jobbig! Jag hoppas jag inte gör dej ledsen nu! Men jag saknar dej så sjukt jävla mycket varenda sekund som paserar! Visst det var inte längesen vi sågs men saknaden kommer på en gång när du går ur bilen även när jag följer dej till tåget... För jag vet att nu är hej då för denna gång... och jag vill inte släppa taget om dej! För jag älskar dej så jävla mycket och jag vill att du ska vara hos mej hela tiden! Saknaden är så stor att den gör ont! Allt jag kan tänka på är dej! Bara dej! Och när jag vet att du inte är här så gör det ont! Jag blir tom och kall... Jag behöver dej hos mej för att jag älskar dej! Jag älskar dej Maria Nilsson! <3

Saknaden av kärleken mellan kompisar! Den är en av dom största och känsligaste kärleken... Går det fel så mister man oftast sin vän... Och i många fall kommer den aldrig åter! Men saknaden jag känner nu efter mina bästa vänner är stor! Jag behöver ju er! Det är ni som gör min dag! Det är ni som fick mej att orka gå upp varje morgon! Men nu när ni inte finns kvar på samma sätt hur blir det då? Vi har sätt en gång! Eller du Carro B och du Carro W! Vi har sätts en gång efter jag hoppade av! Penny har jag knappt pratat med! Åå gud vad tårana rinner nu! Tjejer jag behöver ju er! Ni är tre av mina bästa och äkta vänner! Jag har fler det ska jag inet sticka undet stolen med men iaf! Det är er jag har träffat nästan varje dag i ett halvårs tid! Och ni fattar inte hur lycklig jag är över att få ha träffat er! Ni gjorde och gör mej fortfarande lycklig! Jag kan inte beskriva hur mkt jag saknar er! Men som sagt jag behöver er! Och jag hoppas ni fortfarande behöver mej!

Nu orkar jag inte skriva mer för nu rinner tårana sjukt mkt! Men jag vill bara säga till alla jag känner och som jag älskar att jag älskar er och jag hoppas ni vet det!

Hoppas ni som läst detta har fått en insikt i hur viktig kärleken är! Ta vara på den kärlek som finns även om den är liten! Den kan som sagt vara bort på några sekunder!

Ta hand om dej nu och älska alla du älskar mera nu!

C ya / J.A!